8. Bostadsbidrag
Bostadsbidraget är ett sätt för staten att jämna ut skillnader på bostadsmarknaden, och hjälpa enskilda hushåll till en bättre bostadsstandard.
Ja till höjda ersättningsnivåer och ökad rättssäkerhet
Bostadsbidraget är ett sätt för staten att jämna ut klyftor på bostadsmarknaden, och hjälpa enskilda hushåll att ha råd med ett bättre eller större boende. Tyvärr har bostadsbidraget urholkats under en lång tid. Det har resulterat i att det är färre som får ta del av det, och att det ersätter en mindre del av hyran. Samtidigt finns det stor risk för du blir återbetalningsskyldig eftersom det belopp du beviljas och får utbetalt är preliminärt, och det korrekta beloppet fastställs först upp till två år senare. För många kan det innebära en privatekonomisk katastrof. Bostadsbidraget är helt enkelt inte längre det sociala verktyg det en gång var och därför måste det reformeras. Vi vill se höjda bostadsbidrag och vi vill minska risken för att bli återbetalningsskyldig, så att också de med lägre inkomst kan få ett rimligt boende.
Vi föreslår
- Att bidraget säkras mot automatiska nedskärningar. De beloppsnivåer som idag används medför att bostadsbidraget inte förändras när inkomster, inflation och boendekostnader förändras. Det innebär i praktiken att bidraget är värt mindre jämfört med de faktiska boende- och levnadskostnaderna varje år. De årliga höjningarna ska utgå ifrån den årliga förändringen av riksnormen för försörjningsstöd och skapa ett ersättningsbasbelopp.
- Att inkomstgränserna höjs och relateras till varandra. Dagens inkomstgränser har avsevärt halkat efter inkomstutvecklingen. Det gör att allt färre hushåll kan få rätt till bostadsbidrag i perioder de skulle behöva ett ekonomiskt stöd. Mer generösa inkomstgränser är därför prioriterat. Särskilt viktigt är det att beakta gränsen för påbörjad nedtrappning till gränsen för försörjningsstöd. Om gränsen för nedtrappning är för låg kommer många hushåll att erhålla kommunalt försörjningsstöd samtidigt som de saknar rätt till bostadsbidrag. Bostadsbidragets stegvisa nedtrappning vid ökade inkomster ger bättre incitament till att arbeta mer jämfört med försörjningsstödet som minskar lika mycket som inkomsten ökar.
- Att alla typer av inkomster räknas på samma sätt. Att förstå hur inkomsten påverkar rätten till bidrag är centralt för att en individ ska kunna planera sin inkomst. Det är därför viktigt att alla typer av inkomster, oavsett om det rör sig om lön eller bidrag, räknas på samma sätt. Därför ska inkomster från till exempel studiebidrag och stipendier likställas med arbetsinkomst.
- Att risken för återkrav minimeras. Försäkringskassan har själva påtalat stora brister i hur systemet med preliminära bidrag som betalas ut och fastställs långt efteråt fungerar (upp till två år senare). Systemet leder till att en mycket stor del av bidragsmottagarna (en tredjedel) får återkrav och i flera fall betydande summor som i sig självt kan leda till ekonomiska problem för hushållet. Försäkringskassan har själv föreslagit åtgärder för att komma till rätta med detta, vilka ska genomföras i sin helhet.
- Att intervallen för boendekostnader slopas och den nedre gränsen tas bort helt. Inkomstintervallen komplicerar, helt i onödan, bostadsbidraget och minskar förståelsen hos medborgarna för vad som ger rätt till bostadsbidrag. Vidare ska hushåll med låga inkomster få bostadsbidrag även om deras boendekostnader är låga. Låg hyra ska inte vara ett skäl till att ett hushåll ska leva i knapphet eller att kommunen måste betala en större del av vad hushållet behöver för att nå existensminimum.