Bostadspolitiken i Finland och Norge
På den här sidan kan du läsa om hur bostadspolitiken fungerar i Norge och Finland. Du kan läsa om på vilka plan de skiljer sig åt och vilka likheter som finns. Men också - vad kan Sverige lära oss av våra grannar i öst och väst?
Bostadspolitiken i Finland och Norge
Finland och Norge har båda högre ambitionsnivå för sin bostadspolitik än Sverige, i båda fallen finns politisk kraft för att nå sina bostadspolitiska mål och en vilja att betala vad det kostar att ha en hög ambition med politiken.
Finland har genomgående en mer genomtänkt modell för att se till att utbudet av bostäder upprätthålls och att alla grupper i samhället får tillgång till en bra bostad till en rimlig kostnad.
Norge har en modell som fokuserar på att få så många som möjligt att äga sitt eget boende. Trots detta hyr en fjärdedel av befolkningen sin bostad och de som hyr gör det till sämre villkor än hyresgäster i Finland och Sverige.
Finland och Norge ger högre stöd till bostadssektorn
Både Finland och Norge lägger stora ekonomiska resurser på bostadspolitiken. Finland lägger knappt 2 procent och Norge lägger drygt 1,5 procent BNP på olika stöd till bostadssektorn. Sverige lägger istället 1 procent av BNP på liknande stöd.
Medan Finland kanaliserar näst intill hela sitt stöd till bostadsbidrag och uppförande av hyresbostäder lägger Sverige och Norge nästan alla sina ekonomiska stöd på sådant som ökar efterfrågan på ägda bostäder.
I Norge är det Husbanken och i Finland är det ARA som ansvarar för stöden till bostadssektorn. Myndigheterna ger de båda länderna kraftfulla verktyg för att uppfylla de bostadspolitiska målen.
Lägre risk med kort amorteringstid i Finland
Båda länderna tillämpar stöd för bosparande för unga. Det finska systemet ställer höga krav på sparandet och kort amorteringstid på lånet, vilket säkrar en effektiv användning och minskar de finansiella riskerna med systemet.
Finland och Norge har fastighetskatt
Till skillnad från Sverige som 2008 ersatte fastighetskatten med en fastighetsavgift har Finland och Norge olika former av fastighetsbeskattning. I Finland är skatten statlig och designad som en del av bostadspolitiken. Till exempel beskattas planerad tomtmark som inte har blivit färdigbyggd extra högt för att påskynda byggandet. I Norge är skatten kommunal och kommunerna har stor frihet att peka ut områden och fastighetstyper för beskattning. Allt för att gynna eller begränsa olika verksamheter eller aktiviteter. Till exempel beskattas fritidsbostäder extra hårt i Oslo i syfte att frigöra dem som permanenta bostäder.
Hyresbolag utan vinstintresse i Finland
Finland och Norge tillämpar båda olika former av marknadshyra i hyresbeståndet. I Finland begränsas en stor del av hyrorna genom att hyresbolagen drivs utan vinstintresse och med omfattande statliga stöd via ARA. Dessa bostäder förmedlas även efter behov.
Inkomstgräns för sociala bostäder i Norge
Norge finns ingen begränsning av hyran i det generella beståndet, men kommunala socialbostäder finns för ekonomiskt utsatta hushåll. De kommunala bostäderna tillämpar inkomstgränser där hushållen riskerar vräkning om inkomsten överstiger gränsen.
Höga kostnader för bostadsbidrag i Finland
De finska bostadsbidragen sticker ut, marknadshyrorna i kombination med landets höga politiska mål för boendestandard har gett stora och växande kostnader för bidraget. Omräknat till svensk befolkningsstorlek lägger den finska staten 41 miljarder SEK på bostadsbidrag, Sverige lägger 16 miljarder och Norge motsvarande 7 miljarder på liknande bidrag. Med en begränsning av marknadshyran i Finland skulle statens kostnader sannolikt kunna sänkas, detta utan att någon del av den finska bostadspolitiken skulle bli lidande.
I Finland är bostadsbyggandet ett statligt ansvar
Finland avviker även från Sverige och Norge med sitt fokus på fysisk planering, där är bostadsbyggandet ett statligt ansvar och en nationell prioritering på regeringsnivå. I Finland säkerställs finansiering, lokala byggmål och fungerade bostadspolitik i samarbete mellan de viktigaste departementen.
Högre betalningsvilja i finsk och norsk bostadspolitik
Undersökningarna landar i att Finland präglas av den tydligaste och mest genomtänkta bostadspolitiken, samt tydligast vilja att betala vad som krävs för att uppfylla ambitionen. Det finska systemet säkrar god tillgång på bra bostäder men systemet med marknadshyra höjer kostnaden för bostadspolitiken utan att det tydligt leder till fler bostäder.
I Norge finns viljan att betala men det saknas en realistisk plan för att säkra bra bostäder för alla. Det norska systemet för marknadshyra gynnar de som kan hyra ut delar av sin bostad eller de som äger flera lägenheter och genererar därmed en hyresmarknad som präglas av små oprofessionella värdar samt dåliga villkor för landets hyresgäster.
*författare till landrapporterna om Finland och Norges bostadspolitik är Ragnar Bengtsson och Stefan Runfeldt, utredare vid Hyregästföreningens Riksförbund.