Ulrika: "Så lite kan betyda så mycket"

Under många år levde hon med hundar och idag har hon två katter kvar. Och även om hon själv inte har hund sedan drygt ett år, lever engagemanget kvar.
– 2008 startade jag en hundklubb i området. Vi promenerade tillsammans varje vecka och hjälpte varandra. Det var tryggt och socialt – och ibland var vi över 20 personer, från hela stan!
Hundklubben blev uppmärksammad i media och blev ett uppskattat inslag i Oxhagen. Ulrika höll i trådarna och skapade kontakt mellan människor. Hon berättar hur tanken var att de skulle kunna hjälpa varandra med hundarna, till exempel vid en resa eller ett sjukvårdsbesök. Ulrika är alltså en riktig djurvän, men bryr sig också om människor.
– Social, absolut, det står högt upp på min lista, säger hon med ett skratt. Det märks att Ulrika trivs i området och särskilt bra är läget, med bara några minuter till Varbergaskogen, närheten till ett lokalt centrum och att det finns natursköna platser nära såsom Karlslunds herrgård och Svartån.
– Grannsämjan är också bra, särskilt vid midsommar! Då ses många grannar. Under pandemin hade vi även trapphusfika! Det skrevs det om i Nerikes Allehanda, berättar hon. 

Mot ensamhet - tillsammans

Hon har också tillsammans med andra kämpat för en hundlekplats och samarbetat med djuraffärer och bostadsbolag, ihop med Hyresgäst­föreningen runt detta. Ett av hennes starkaste engagemang just nu är kampen mot ofrivillig ensamhet. Och här blir intervjun lite påverkad av ett ”mjau” i bakgrunden, en av katterna vill också vara med i samtalet!

Ulrika har tagit initiativ till att införa "Ofrivilliga ensamhetens dag" den 15 november – ett sätt att lyfta frågan och uppmuntra till enkla gemensamma handlingar. Hon vill få med den i temakalendern och då behöver den firas ett par år i rad:
– Många jobbar ju mot ensamhet så det borde ha en egen dag. Vi har firat en dag, men ska göra det igen och vill gärna att fler hakar på! Då var vi på fritidsgården och serverade kaffe och te, våfflor, hade sponsring av det, samt tipspromenad. Olika föreningar samarbetade.
Hon berättar att hon har gjort ett Facebookarrangemang om "Ofrivilliga ensamhetens dag" och hon betonar att det inte måste vara så märkvärdigt eller betungande: Så skriv in den 15 november i almanackan!
– Man kan i all enkelhet ta en promenad ihop, eller ringa en vän. Det behöver inte vara krångligt. Så lite kan betyda så mycket, säger hon med eftertryck. Här kan du även höra Ulrika berätta via Verdandi Vox Podd.

Fenix - föreningen lyfter igen

Ulrika har nyligen utbildat sig till projektledare inom möten och event – något som passar henne har hon fått höra. Hon älskar att planera aktiviteter och samarbetar ofta med andra i området. Det hörs på rösten att hon verkligen tycker om det!
I den lokala hyresgäst­föreningen Fenix är hon numera kassör, och även där har hon haft en nyckelroll i att hålla engagemanget vid liv.
– Fenix återuppstår ibland, lite som den mytiska fågel den är döpt efter. Och det är precis så det känns – att vi lyckas lyfta igen, gång på gång.
– Det är viktigt att boende håller den lokala hyresgäst­föreningen igång, vi behöver vara fler aktiva så vi kan hålla igång Fenix konstant!
Ulrika berättar att de inte har någon lokal, så då blir det ännu viktigare att många vill vara med och vara aktiva och hålla styrelsen igång. "LH Fenix" har bland annat haft en guidad tur i Varbergaskogen, loppisar, tipspromenader, bomöten och de samarbetar också med andra föreningar och aktörer. Många förknippar kanske också Oxhagen med Blodomloppet, då löparna passerar området.

Föreningsliv och framtidstro

Hon började själv som lokalt aktiv i Oxhagen för att lära känna fler, och hon har provat på olika roller i lokala hyresgäst­föreningen, allt i syfte att hitta en bra balans i livet, med studier och arbete. Nu är utbildningen klar och hon vill arbeta som projektledare, men bortom det är hon gärna volontär! Ett sådant uppdrag som hon minns med värme var Voxfestivalen, ett arrangemang som skedde i samarbete med många aktörer och fick mycket att hända i Oxhagen och näraliggande Varberga.
Oxhagen har under åren haft sina utmaningar, med bland annat skjutningar och minskad service. Men Ulrika lyfter gärna fram det som är positivt – närheten till naturen, grannsämjan, lokala samarbeten med mera. Hon vill också gärna locka andra än de som bor till Oxhagen:
– Jag vill att fler ska komma in på gårdarna här och se vad som faktiskt finns. Det är så mycket fint!
I bakgrunden driver hon fortfarande Facebookgruppen för hundklubben, och delar gärna tips och information som kan vara till nytta för andra. Hon gillar att dela med sig av sådant som alla kan ha nytta av, både i närområdet och en bit ifrån: "Man ska hjälpas åt"! För Ulrika är det tydligt att det är viktigt.
– Att samarbeta med andra är det bästa jag vet. Vi behöver varandra och kan göra så mycket tillsammans. Så skedde till exempel vid skolskjutningen i Risbergska skolan då föreningslokalen Träffpunkt öppnades upp och vi boende kunde gå dit och prata med krispersonal. Det går snabbt här i Oxhagen, vi samarbetar så bra!

Projektledare med hjärta för samarbete

I drygt 20 år har Ulrika i Oxhagen, Örebro, varit engagerad i Hyresgäst­föreningen – alltid med fokus på gemenskap. För henne handlar engagemanget både om djur, människor och att ingen ska behöva känna sig ensam.
Hur allt började från början minns hon inte, men hon ser Hyresgäst­föreningen som ett ypperligt sätt, både när det gäller att anordna aktiviteter och umgås med folk. Förr gjorde de även dagsresor tillsammans:
– Det gav mig egen tid, och en chans att få komma iväg lite själv också. Jag tycker om att få saker att hända och att göra det tillsammans med andra. 
Det bästa med Hyresgäst­föreningen tycker hon är att det finns utbildningar och så mycket man kan göra:
– Man får ju jobba för dem som bor här, få igång saker och det blir grannsämja av det! Man får en chans att göra saker och man får stöttning. Våga prova något där du bor!