Grannsämjan, hur är det med den?

De flesta bor i stora fastigheter. Ofta med så många grannar att man inte vet namnet på hälften av dem. För mig är det tvärtom, det är intressant hur livet kan te sig som hyresgäst i en mindre fastighet där såväl ägare som hyresgäst är väl bekant med varandra.  

”Mitt” tvåvåningshus består av sexton tvåor fördelade på fyra uppgångar. Vi är tjugo hyresgäster där några bor tillsammans med någon, men de flesta av oss är ensamhushåll. Drygt hälften är förvärvsarbetande och resterande pensionärer.

Jag är drygt 70 år och min förhoppning är att jag skall kunna bo här långt upp i åren.

För att hålla livslusten på topp tror jag det är viktigt att ha vänner runt omkring sig. Att ha grannar som frågar efter mig om jag inte synts till. Vi bor vägg i vägg, golv vid tak. Om vi blir vänner så blir vardagen mycket enklare. Tillsammans kan vi skapa trygghet och det gäller inte minst när det krisar. Om man har delat en kopp kaffe i trädgården blir det mycket lättare att trängas i skyddsrummet i källaren om det blir kris.

När jag flyttade in satsade jag direkt på att bekanta mig med grannarna, det vill säga, mina nya vänner. Jag hälsade och presenterade mig så fort jag mötte någon på gården eller i källaren.

Jag fick höra att en av grannarna sjunger och spelar både gitarr och munspel så jag övertalade honom, hans fru och ytterligare en grannfru att vi skulle ordna lite trevlig fika med musik i trädgården.

Jag lade lappar i alla brevlådor, bjöd in hyresvärden och hoppades att alla skulle komma ut. Ganska snart förstod jag att så hade ingen gjort förut.  Någon undrade vad jag var för en som tog mig sådan frihet, jag som hade flyttat in förra hösten? Några vågade komma ut och delta, andra deltog på avstånd från sin balkong. Vi som vågade hade det trevligt och hyresvärden hade med sig en krysantemum i en vacker kruka.

Vi har en trivsam utemiljö med mycket luft runt fastigheten. I trädgården blommar de japanska körsbärsträden vackert och de vitrosa blombladen faller av i ”drivor” vilka mina besökande barnbarn använde att mata sina låtsashästar med i våras.

Nåväl, det går framåt med sämjan, kanske blev många av mina grannar förvånade över min inbjudan. Men jag märker att flera, under ytan, har saknat detta. Gemenskapen, fikastunden, kravlöst prat ute i trädgården.

Visserligen är det vinter nu men ljuset har återvänt och snart är det möjligt att samlas till fikastund med stenkakor spelade på vevgrammofonen. Jag ser på framtiden med tillförsikt.

--

Är du förtroendevald och också vill skriva en krönika hit och även till sidan 49 i Hem och Hyra? Kontakta oss via mejl: sydost@hyresgastforeningen.se