Grönstruktur och blåytor

Inslag av gröna ytor och träd i våra städer är viktiga för både människor och djur. Vi behöver ha grönska i vårt närområde men även närhet till vatten, på något sätt. Det ökar välbefinnandet och hälsan samtidigt som det gynnar växt- och djurlivet – så att det kan leva vidare och utvecklas.

Vare sig det handlar om en park, en dunge, ett öppet dike eller en liten damm så bidrar det till attraktivitet och trivsel. Även om urbaniseringen har pågått under lång och fortsätter i oförminskad takt så måste vi stanna upp. Vi måste värdesätta det gröna men även det blåa.

Dessa frågor blir än mer aktuella i samband med den förtätningstrend som råder i många av våra städer. Öppna ytor i våra städer bebyggs för att nyttjandet av befintlig infrastruktur, såsom ledningsnät för vatten och avlopp, el och fiber, ska bli så effektiv som möjligt. Dessa öppna ytor kan ha varit platser som nyttjats av stadens invånare på olika sätt. De försvinner ofta i samband med förtätning och risken är att värden försvinner och förläggs till en annan plats – till vilken en del inte kan eller vill ta sig. Gränsen för när förtätningen blir ohållbar är inte tydlig men de negativa effekterna blir desto tydligare.

Det behöver även här finnas ett helhetstänk avseende hur vi planerar och bygger, så att framförallt sociala och ekologiska värden inte går förlorade. Kommuner tar fram grönstrukturplaner och även så kallade ”blåplaner” - vilka påvisar värdefulla gröna ytor och vattenmiljöer – att beakta och ta hänsyn till i kommande planering och bygglovgivning. Intentionerna i planerna är oftast bra men då de generellt inte är bindande, utan vägledande, kan det resultera i avsteg för att ge plats för en exploatering. Här behöver många samhällsaktörer hjälpas åt för att hitta en bra balans mellan olika intressen och på så sätt skapa förutsättningar för att forma det långsiktigt hållbara samhället.

Blåytor är viktiga ur flera aspekter. De bidrar till attraktivitet och ofta biologisk mångfald samtidigt som de fungerar för lagringsmagasin för dagvatten och rikliga nederbördsmängder. Dagvattendammar eller regndiken och andra öppna ytor är exempel på fördröjningsmagasin, vilket är allt vanligare i våra städer och samhällen, vilka kompenserar för de alltmer hårdgjorda ytor (asfalterade parkeringar, gator och vägar etc.) som anläggs. Dagvatten och nederbörd behöver färdas någonstans då allt inte kan ledas till det kommunala ledningssystemet. Det är inte dimensionerat för det. I de här sammanhangen brukar det pratas om kompensationsåtgärder, i exempelvis utkanten av ett område, dit dagvatten kan ledas och sedan fördröjas.

Dagvattendammar behöver dessutom utformas så att de kan översvämmas. Genom att förse dem med flacka kanter kan vattennivån höjas. Översvämningar till följd av kraftiga regn kommer på grund av den globala uppvärmningen att bli allt vanligare. Nederbörden kommer att öka och i större utsträckning komma ner som regn snarare än snö.

Gå till startsidan för Stadsutveckling och samhällsplanering