Starkt engagemang gav stark gemenskap

Kv Piskan plantering

Vårt kvarter är speciellt, fungerar som en liten by där alla känner alla. Dagisbarnen känner tanterna, och det är ofta fullt med folk ute. Gården är motorn, vår gemensamma trädgård. Vi har mycket ätligt, fruktträd, bärbuskar, grönsaker och höns. På morgonen när jag tittar ut genom fönstret går den äldsta generationen sin runda för att kolla om det växer. Längre in på dagen är det fullt på ljugarbänkarna.

Kvarteret Piskan planteringDet bakas många kakor till folk som fyller år, även till ensamma, sjuka eller på annat sätt utsatta. Vi har en del grannar som sticker ut och kanske skulle betraktas som udda i andra sammanhang.  Här är de viktiga kuggar i gemenskapen och berikar allas våra liv.  Jag vet att det låter som en skönmålning, men det är sant. Och varje gång jag tänker på det blir jag tårögd.

Det började med att vi i slutet av 70-talet gick samman och räddade kvarteret från rivning. Sen följde ett par år med samråd med Svenska Bostäder. På den tiden kunde man få samråda om exakt allt, åtminstone lyckades vi med det. Vi räddade trägolv och kakelugnar och fick igenom en varsam upprustning. Det arbetet är grunden för gemenskapen i kvarteret Piskan.

För några år sedan var det dags för ombildningsdiskussioner. Det var tuffa strider och slutade med nej till ombildning.  Att vissa grannar skulle underställas andra grannar och bli resthyresgäster var en otänkbar tanke för de flesta av oss. Några surnade förstås till när det blev nej, men i dag är det mesta glömt.

Att så många sa nej berodde på att vi är så starkt rotade här, och tänker man inte flytta blir det inte heller några miljonvinster. Sen är det många ensamstående, många fattigpensionärer här och över huvud taget få personer/familjer med god ekonomi. Inte precis vad man tänker sig på Södermalm, men det beror förstås på att folk bott här så länge. Jag har själv bott sen 1978, skulle aldrig drömma om att flytta, utan tänker sluta mina dagar här om jag får.

Och så har vi Hyresgästföreningen, som varit med oss under hela resan från 70-talet när vi stoppade rivningen, genom ombildningsstriderna och ända fram till i dag. Vi har hela tiden haft en livskraftig lokal hyresgästförening. Jag sitter i valberedningen och vi är precis färdiga med vårt förslag. Enda problemet - det blir för många i styrelsen.

Om det mot förmodan skulle bli aktuellt med marknadshyror kan du ge dig f-n på att vi kommer att kämpa, oavsett hur gamla vi är. Och vi kommer inte heller att acceptera att stambytena om några år leder till chockhöjningar.

Vi vet att vi är privilegierade, men vi har kämpat för det, år ut och år ut. Vi är superstolta över vårt kvarter. Därför har vi bjudit in allmänheten i alla möjliga sammanhang, till exempel en jubileumsfest där vi bjöd in hela Södermalm, workshops på temat trädgård, rundvandringar, loppisar med mera. Och i år blir det ”Öppen Gård” igen, den som Stockholms stad håller i. Då välkomnar vi stockholmarna till vårt paradis.