Information om cookies

Vi använder cookies för att ge dig en bättre webbupplevelse och för att mäta hur webbplatsen används. Vad hanterar vi för data

Trygga städer och stadsdelar
Sara Riaño/Unsplash

Bostadsförmedling

Lediga hyreslägenheter ska fördelas genom generella och transparenta fördelningsprinciper med utgångspunkt i att alla sökande behandlas lika och rättvist.

Så ska reglerna för kommunal bostadsförmedling förändras

Med bostadsförsörjningslagen från 1999 har raka köer där antalet år i bostadskön avgör lägenhetstilldelningen kommit att dominera som urvalskriterium, något som har missgynnat yngre eller nyinflyttade på orten. På orter med stor bostadsbrist har antalet köår som krävs för ett förstahandskontrakt hamnat på extremt höga nivåer, vilket gjort hyresrätten oåtkomlig för många som skulle behöva den.

Lägenhetsfördelning genom primärt antal år i bostadskön är inte alltid det mest rättvisa, eller ger det bästa utfallet utifrån det faktiska bostadsbehovet. Att bevara dagens system för lägenhetstilldelning innebär sannolikt också att allt fler lägenheter, primärt från de kommunala bostadsbolagen, inte kommer ut till bostadskön utan istället tar vägen via socialtjänsten i form av sociala kontrakt.

Vi föreslår

  • Att det ska vara obligatoriskt för en kommun att säkerställa tillgången till en offentlig bostadsförmedling, enskilt eller gemensamt med andra kommuner.
  • Att Bostadsförsörjningslagen §7, som idag stipulerar att bostadsförmedling i huvudsak ska ske genom rak kö, ändras till att också innefatta andra transparenta fördelningsprinciper utifrån behov.

Exempel på kriterier kan då vara att den bostadssökande:

  • saknar stadigt boende/förstahandskontrakt/ägt boende,
  • är i färd med att flytta från föräldrahemmet,
  • har fått ändrade familjeförhållanden,
  • är trångbodd eller
  • behöver en tillgänglighetsanpassad lägenhet.

Hur behoven ska viktas, samt vilken roll köer fortsatt ska spela, ska utredas grundligt.