Det ojämlika bostadslandet Sverige

De senaste åren har varit tuffa för många hyresgäster. Hög inflation och höga hyres­höjningar har gjort det svårt för många att få ihop till månadens utgifter. Hyresgästernas ekonomiska marginaler har minskat kraftigt och vi lägger en allt större del av våra inkomster på hyran. Till skillnad från för den som äger sitt boende sjunker inte hyran med räntan, utan den högre hyran består. Det, tillsammans med permanent högre mat- och energikostnader har bidragit till ökade klyftor på bostadsmarknaden och i samhället.

Men bostadsojämlikheten är inget nytt fenomen utan har ökat under lång tid. Bostadsbristen har möjliggjort för fastighetsägare att ställa höga krav på den som vill hyra en bostad, och den som inte klarar det tvingas många gånger acceptera osäkra villkor, trångboddhet och höga andrahandshyror. Det nyligen byggda ligger på hyresnivåer som är utom räckhåll för stora delar av befolkningen. Ekonomiskt utsatta hushåll tvingas att flytta omkring, unga kan inte flytta hemifrån, till studier eller arbete. Par förhindras från att flytta ihop eller isär. Hela generationer har skuldsatt sig med osannolika belopp bara för att få ett hem. Bostadsbrist innebär en ofrihet för folkflertalet. Andrahandsmarknadens höga hyror och korta kontrakt slår särskilt hårt mot barnfamiljer, som får svårigheter att skapa varaktiga relationer till grannskap och klasskamrater. Fler bostadssökande blir hänvisade till bostadssociala program, exempelvis sociala kontrakt och andra tillfälliga boendelösningar.

I bostadsbristens kölvatten ökar trångboddheten, vilket särskilt drabbar barn som inte får ro att göra sina läxor, inte kan ta hem vänner på besök eller har plats att odla sina egna intressen.

Den yttersta konsekvensen av bostadsbrist är hemlöshet. På en bostadsmarknad med ett tillräckligt antal bostäder som motsvarar befolkningens behov uppkommer inte hemlöshet orsakad av bostadsbrist. Att människor lever i hemlöshet är oacceptabelt. Alla människor ska ha rätt till ett eget boende.

Segregationen i samhället och på bostadsmarknaden ökar och har gjort det över lång tid. Dess främsta orsak är den ekonomiska ojämlikheten mellan människor. Den som har lite pengar att röra sig med har färre valmöjligheter, till exempel att välja hem. De som däremot har mer pengar har möjlighet att välja ny bostad i valfri del av landet eller kommunen. På detta sätt yttrar sig segregationen i socioekonomiskt starka och svaga områden. Detta förstärks ytterligare av att offentlig och kommersiell service försämras i mindre resursstarka områden som riskerar att stigmatiseras. Det leder till att människor som har möjlighet att välja flyttar och de som inte har möjlighet att välja blir kvar. En polarisering som späs på av diskriminerande strukturer på bostadsmarknaden. Det har i värsta fall resulterat i områden som drabbas hårt av fruktansvärda våldsdåd där kriminella får stort inflytande över gatumiljön och kringskär friheten för de boende.

Idag drabbas hyresrätten och hyresgästerna av en orättvis skattepolitik. Exempelvis genom att den som äger sitt boende har rätt till generösa ränte- och rotavdrag, men för hyresgästen finns varken eller. Dagens skattesystem bidrar till ombildning, försvårar för hyresvärdar som vill planera för ett långsiktigt underhåll och gör hyresrätten till en mindre attraktiv upplåtelseform.

Många hyresgäster drabbas också hårt av renovräkningar - hyresökningar efter renovering som är så omfattande att man inte kan bo kvar. Det är en konsekvens av skeva skatteregler, luckor i besittningsskyddet och frånvaro av renoveringsstöd till hyresrätten.

När kostnaderna för mat, energi och boende skjutit i höjden har det blivit allt svårare för pensionärer med små marginaler att få ekonomin att gå runt, och allra tuffast är det för äldre kvinnor. Ensamstående äldre kvinnor är överrepresenterade bland ensamhushåll med utsatt ekonomi och har det svårare att få pensionen att räcka till grundläggande utgifter som boende, mat och mediciner.

I våra större städer har hotellifiering, en process där hyresvärdar förvandlar bostäder med tillsvidarekontrakt till korttidskontrakt genom bulvanföretag, vuxit som fenomen. Ofta handlar det om lägenheter som hyrs ut utan besittningsrätt, till skyhöga hyror. Det förvärrar bostadsbristen då färre lägenheter finns tillgängliga på den ordinarie bostadsmarknaden, och resulterar i att marknadshyror förs in bakvägen.

Finansialisering, en process där finanssektorns sätt att mäta ekonomisk aktivitet och värdeskapande, går in i alla samhällssektorer, inte minst i bostadssektorn. Det här yttrar sig genom uppskruvade avkastningskrav, fokus på att höja och bevara fastighetsvärden, och resulterar i alltifrån spekulativt byggande, kosmetiska och hyreshöjande renoveringar till allmännyttor som låter kalkylräntor gå före samhällsuppdraget. Sammantaget bidrar det till ökad ojämlikhet på bostadsmarknaden och i samhället.

Det är vår bestämda uppfattning att dagens problem på bostadsmarknaden kan lösas med politik. Vi kan förverkliga allas rätt till bra och överkomliga bostäder i trygga bostadsområden, och att det kommer kräva reformer. Här följer Hyresgäst­föreningens svar på dagens utmaningar.