Bostadsbristen slår hårt mot våldsutsatta kvinnor och barn

Bostadsbristen slår stenhårt mot många grupper i samhället. Det gäller inte minst våldsutsatta kvinnor och barn. Det är lätt att bli fast i kvinnojourernas skyddade boenden, vilket i sin tur leder till att jourerna tvingas säga nej till andra hjälpsökande.

  • -När jag började här för 14 år sedan tillbringade kvinnorna tre till sex veckor i våra skyddade boenden. Nu handlar det ofta om 8-14 månader innan de kan komma vidare, säger Anita Andersson från kvinnojouren Frideborg i Varberg.
  • -Resultatet blir att vi tvingas tacka nej till andra hjälpsökande. I bästa fall kan vi ibland hänvisa dem till en kvinnojour i någon av grannkommunerna

Frideborg är liksom många andra svenska kvinnojourer anslutna till paraplyorganisationen Unizon, Deras statistik från 2016 som bygger på uppgifter från 113 jourer i landet visar att platsbristen inte är något isolerat Varbergs-problem.

Det året tvingades Unizons jourer neka sju av tio kvinnor plats och vistelsetiden på de skyddade boendena har ökat med 50 procent på fyra år. Samma år tvingades ROKS, Riksorganisationen för kvinno-och tjejjourer, säga nej till 1 761 hjälpsökande kvinnor och även hos deras jourer har tiden i skyddat boende blivit allt längre.

Det här skapar en rad problem inte minst för barnen. Under tiden i skyddat boende tvingas många av dem att byta skola och när de så småningom ändå kan slussas vidare till ett mer långsiktigt boende, ibland av skyddsskäl i en helt annan kommun, innebär det ytterligare en ny skola. Något som naturligtvis påverkar inlärning och skolresultat negativt hos redan otrygga barn.

Bostadsbristen ökar också risken för att olika grupper i akut behov av bostad ställs mot varandra. Det märks inte minst efter den stora flyktingvågen som lett till att landets kommuner nu måste ta emot och ordna bostad åt ett antal nyanlända. Något som inte underlättar för de våldsutsatta kvinnorna.

  • -Självklart ska vi ta emot flyktingar och se till att de får bostäder, säger Anita Andersson, Men vi menar att våra kvinnor också borde ha flyktingstatus. De flyr också från våld och förtryck fast de gör det inom landet och inte i gummibåt över Medelhavet.

Kvinnojouren Frideborg efterlyser som så många andra jourer ett bättre samarbete både mellan fastighetsägare och kommuner men också mellan kommunerna. Det behöver också öronmärkas fler lägenheter för att våldsutsatta ska kunna få egen trygg bostad och inte tvingas stanna i eller återvända till nedbrytande och destruktiva relationer.

I kölvattnet av #metoo – uppropen märker Frideborg av ett ökat tryck. Fler hör av sig, endera för att anmäla sig som volontärer eller för att få råd och stöd för sig själva eller sina närstående.

  • -Våldet i sig har nog inte ökat men det är kanske inte riktigt lika skam- och skuldbelagt att våga prata om det längre, säger Anita Andersson. Det krävs en oerhörd styrka för att ta sig loss ut ett våldsamt förhållande och då är det viktigt att både bli sedd och att våga prata om det.

Fakta Frideborg

Varbergs kvinnojour är en ideell organisation som drivs med stöd från kommunen, företag, privatpersoner och ideella organisationer.