Baksidan av marknadshyror i Oslo

Internationellt. Oslo i Norge, där det råder marknadshyror, används relativt ofta som slagträ när det gäller debatten om marknadshyror här i Sverige och hur vi ska komma till rätta med bostadsbristen.

Men det finns inget som visar på att marknadshyror skulle råda bot på bostadsbristen. Oslo har marknadshyror, men där är bostadsbristen lika allvarlig som i svenska storstäder och människor som inte har en hög inkomst har svårt att hitta ett boende som de har råd med.

I Oslo byggs det runt 3 300 nya lägenheter per år medan behovet snarare är det dubbla. Flertalet av det som byggs är dessutom ägarlägenheter, berättar Therese Ustvedt som är vice ordförande i Leieboerforeningen i Oslo, det vill säga den norska Hyresgästföreningen.

Priserna för att köpa en bostad i Oslo ökar kraftigt, under 2016 med cirka 20 procent. En majoritet av Osloborna har inte heller råd att köpa en bostad. Däremot så köper en del människor med gott om pengar ägarlägenheter, inte för att bo själva, utan som en investering och för att tjäna pengar på att hyra ut i andra hand till marknadshyra. De som äger sina lägenheter gynnas också skattemässigt.

Eftersom andelen hyresrätter är betydligt mindre i Norge, där de flesta äger sitt boende, så är också Hyresgästföreningen betydligt mindre än i Sverige. Hyresgästföreningen förhandlar inte heller hyror som vi gör i Sverige. Leieboerforeningen har runt 2 000 medlemmar i Osloområdet. Medlemmarna erbjuds kostnadsfri juridisk rådgivning och
information samt fria nedladdningar av faktablad etcetera via föreningens
hemsida.

Svag besittningsrätt för hyresgästerna

Det går att pröva en marknadshyras skälighet men den jämförs då med
andra marknadshyror.

– I teorin finns det ett skydd mot oskäliga hyror men i praktiken fungerar det inte, konstaterar Therese Ustvedt.

En genomsnittlig hyra i Osloområdet för en tvåa på 55 kvadrat låg 2016 på drygt 13 000 norska kronor i månaden.

Norska hyreskontrakt, framför allt i Oslo, är ofta korta. På den privata marknaden max tre år. Det finns heller inget egentligt besittningsskydd och hyresvärdarna kan höja hyran hur mycket de vill när kontraktstiden går ut. Det förekommer både budgivning och auktioner om hyreskontrakt. De flesta värdar kräver tre till fyra månaders deposition innan hyresgästen ens får flytta in. Och det kan vara krångligt att få tillbaka pengarna vid flytt.

– Det enda du kan göra för att påverka din hyra är att flytta. Det gör också att hyresgäster i Norge flyttar ofta och har en väldigt osäker tillvaro. Det förekommer till och med att en del bara hyr en madrass i ett rum, där det många gånger är invandrare som utnyttjas, berättar Therese Ustvedt.

Ökad gentrifiering i Oslo

Det finns väldigt få kommunala hyresrätter. Många har sålts ut under åren med borgerlig regim i Oslo. I dag bor nästan uteslutande människor i behov av stöd på ett eller annat sätt i de kommunala bostäder som finns kvar.

– Det är bara de allra fattigaste som kan räkna med att få en socialbostad
via kommunen medan andra har för låg inkomst för den privata marknaden och för hög för att få en socialbostad. Som en konsekvens av detta ser vi också en ökad gentrifiering i Oslos östra delar där de som inte klarar hyran
tvingas flytta, avslutar Therese Ustvedt.

Fakta om boendet i Norge

I Norge utgör ägt boende 77 procent medan hyressektorn utgör cirka 23 procent, av dessa är drygt 10 procent sociala bostäder medan resten är privat hyressektor där det råder marknadshyra. Förutom privata fastighetsägare i traditionell mening så är det också vanligt att enskilda privatpersoner hyr ut.

Reportaget har tidigare publicerats i Hyresgästen nummer 2 2017.

Therese Ustvedt är vice ordförande i Leieboerforeningen i Oslo, Norge. Den norska motsvarigheten till Hyresgästföreningen.

Vill du också göra skillnad?

Som förtroendevald kan du verkligen göra skillnad och förbättra både för dig själv och för andra hyresgäster.