Landstingsråd hyllar rapport från Hyresgästföreningen

Hur kan blandade upplåtelseformer påverka samhället? Det var frågan på Hyresgästföreningen region Stockholms frukostseminarium. Dagens moderator, Lydia Capolicchio, och regionordförande, Simon Safari, hälsade en fullsatt sal välkomna.

Landstingets miljö- och regionplanelandstingsråd, Gustav Hemming, hyllade Hyresgästföreningens rapport Alla får plats i stadens goda lägen. Han ansåg att den visar på att historiska misstag i stadsplaneringen kan rättas till.

Alexander Ståhle, forskare i stadsplanering vid KTH, inledde med att ändra temat för frukostmötet, Ståhle ville snarare prata om segregation:

– Vem har närhet till vad och varför? Forskning visar att social segregation leder till ojämlik tillgång till service, arbete, kultur och kollektivtrafik. Men också till minskad tillit i samhället.

Ståhle menade att stadsplanerare är medskyldiga till segregationen har byggts. Olika typer av bebyggelse har olika ohälsotal. I Spångas villaområden är befolkningen betydligt mer friska än i angränsade Rinkeby. ABC-stadens tanke var förvisso god, men ledde fel. Den ökade segregationen och ledde till ökat bilanvändande. Stadsplaneringen kan bygga bort segregation och bilanvändandet. Tätare stadsplanering ger mer service, arbetsplatser och kultur. En FN-rapport pekar på att den täta staden ökar livskvaliteterna för stadens fattiga genom bättre tillgänglighet till ekonomiska möjligheter och billiga transporter i staden.Ståhle avslutade sitt anförande med att konstatera att Stockholmsregionen är oerhört segregerad. Och utan en ökad täthet kommer vi aldrig lyckas med att minska segregationen.

Capoliccho frågade Ståhle hur stadsplanerare jobbar och vad de kan göra åt segregationen. Ståhle svarade att om du läser översiktsplanen för Stockholm hittar du svaren, till och med att det i villaområdena kan byggas annat än villor. Men bara för att det står fina saker i dokumenten finns realpolitiken, vilken Ståhle exemplifierade med Lidingö där politikerna struntar i att bygga hyreslägenheter.

Håkan Forsell, professor som forskar på urban historia, inledde sitt anförande med att poängtera att blandade upplåtelseformer är bara en pusselbit för att minska segregation. Det finns en politisk uppfattning om att det är skillnad mellan att äga och hyra. Därför bör det finnas socioekonomisk dimension i debatten. Hyreslägenheterna expansion på 50-talet kom till för att arbetare skulle kunna flytta till nya jobb. Demografiskt har det funnits skillnad, att yngre ska kunna hyra och när de blir äldre och har familj ska de köpa sitt boende. Ett relativt nytt argument för blandade upplåtelseformer är valfrihet.

Forsell anser att begreppet blandade upplåtelseformer inte säger något om det önskade resultatet. En socialt sammanhållen stad är därför ett bättre mål. Det har funnits ideal för blandade boendemiljöer tidigare i historien, framförallt på kontinenten i exempelvis Berlin och Paris. De välbeställda hade stora våningar längst ner mot gatan, de med lägre inkomster bodde i gårdshusen. I USA stod ägandet i centrum fram finanskrisen 2008 då allt fler i städerna blev av med sina hus och nu hyr sitt boende. Problemen med att åstadkomma en socialt hållbar stad är flera: Till att börja med den stora andel människor som skuldsatt sig för att få en bostad och som själva bär risken när finanssystemet krisar. Rörligheten mellan boenden minskar. Det finns färre hyresrätter för låginkomsttagare och trångboddheten ökar. Forsell ansåg att bostadsrätten inte är optimal form i en socialt sammanhållen stad. Historiskt var den en protest, nu är den dominerande och en spekulativ marknadsandel. Slutligen konstaterade Forsell att grannskapsplanering är ett främmande begrepp i svensk stadsplanering.

Alexander Ståhle och Lydia Capolicchio under gårdagens frukostseminarium

Efter forskarnas redogörelser bjöd Capolicchio upp Ulrika Blomqvist, vd på Bostadsrätterna och Simon Safari. Capolicchio undrade hur de såg på föredragen. Blomqvist svarade:

– Det jag slås av är att det är en komplex fråga. Att det är viktigt att det finns bostäder för alla tillfällen i livet. Jag tycker att bostadsrätten är en demokratisk boendeform, inte bara för höginkomsttagare. Jag tycker det är trist om vi hamnar i en diskussion där olika boendeformer ställs mot varandra. Jag tycker att det ska vara blandat. Inte bara fler villor i bostadsområden med många hyreslägenheter utan även hyreslägenheter i villaområden.

Safari ansåg att konflikten ligger i bostadsbristen som tvingar människor att gå till banken för låna till sitt boende. Det pratas alldeles för mycket om efterfrågan, sällan om vad människor har för behov.

Därefter debatterade Blomqvist och Safari lite kort om hyresrätten är skattemässigt missgynnad eller inte.

Avslutningsvis bjöd Capolicchio upp Gustav Hemming, miljö- och regionplanelandstingsråd med frågan vad han gör utifrån diskussionen.

Hemming berättade att just nu arbetas det mycket på den regionala utvecklingsplanen som är vägledande för kommunerna fram till 2015.

Capolicchio: –Är det inte ett problem att den bara är vägledande?

Hemming ansåg inte det för att ”stadsbyggnadsfrågor måste förankras lokalt”. Att bara bygga där det finns lediga platser hjälper inte, utan befäster tidigare problem. Hemming lyfte fram Hyresgästföreningens rapport Alla får plats i stadens goda lägen  som han menade är bra. Den föreslår en förtätning vilket ger möjligheter att bygga bort historiska misstag. Hemmings erfarenhet är att kommuner ofta tar till sig kritik om de avviker från den övergripande planen. När det gäller Lidingö riskerar de att missa en massa möjligheter. Hemming ansåg att kommunerna nu är på banan, kanske med undantag av Lidingö. Det kommer att behöva byggas både på ny mark, men framförallt förtäta. Det är ingen brist på mark i stockholmsregionen, var Hemmings avslutande ord på frukostseminariet.

Moderator: Lydia Capolicchio

Medverkande: Simon Safari, ordförande Hyresgästföreningen region Stockholm; Håkan Forsell, professor i historia; Alexander Ståhle, doktor i stadsbyggnad KTH; Ulrika Blomqvist, Bostadsrätterna och Gustav Hemming (C), miljö- och regionplanelandstingsråd.