Ett socialt hållbart samhälle kräver lösningar för alla

En av de största politiska utmaningarna just nu är bostadskrisen. Hur kan det skapas fler möjligheter så att alla får rum? Det var temat för Hyresgästföreningen region Stockholms seminarium på Myntkabinettet i slutet av maj.

Jessica Carragher Wallner, omvärldsanalytiker från PricewaterhouseCoopers, inledde samtalet med ett tala om urbanisering och vilken roll den spelar för utvecklingen. De drivkrafter hon ser är skiften i ekonomisk maktcentra från västvärlden till Asien, demografin, accelererande urbanisering, klimatförändringar och tekniska innovationer. Stockholmsregionen har bra mätvärden i ett internationellt perspektiv, men för att bli bättre krävs det bättre infrastruktur, framförallt tvärförbindelser. Bostadssituationen är dock en av de största utmaningarna, men det behövs nya idéer för nya typer av familjekonstellationer.

Andreas Wallström, nationalekonom på Nordea, inledde med att visa siffror på att det aldrig har varit så billigt att köpa en 2:a innanför tullarna på grund av de låga räntekostnaderna. Påståendet utgick från en familj med två tjänstemän där båda hade månadslöner på 35 000 kronor. Påståendet fick en hel del kritik från publiken som menade att det inte är relevant för normalinkomsttagare. Nordeas prognos är att prisuppgången på bostadsrätter snart är över då räntorna inte kan falla mer. Wallström visade också siffror på vi nu har det högsta byggandet på 25 år, även av hyresrätter. Om Wallström var bostadsminister skulle han fokusera på att få till ökad rörlighet bostadsmarknaden. Han ville också se byggande av fler hyresrätter. Även införa marknadshyror.

Emil Pull, forskare Malmö högskola, talade om myter. Den starkaste myten om bostadsbyggande handlar om att det behövs mer marknad och fler avregleringar. En annan stark myt är den om den hållbara staden. Med hållbar stad menas ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet. De olika delarna kan stå i motsatsställning till varandra och behöver inte samverka. Ska de samverka krävs det politisk vilja. Emil berättade i kontrast till Andreas att de som har det dyraste boendet och som har fått det sämre är ensamstående mammor som arbetar i offentlig sektor. De har i snitt en boendekostnad på 35 procent. Bostadskrisen är i själva verket en bostadsorättvisa där låginkosttagare är de som har det tuffast. Lösningarna i dag fokuserar mest på att den gruppen ska få sämre boenden både vad avser kvalitet och i kvadratmeter per person.

Lydia intervjuade Simon om hans reflektion. Simon berättade om de som han träffar och deras oro över ekonomi främst de som drabbas av upprustning, men också ungas möjligheter till få ett eget boende.

I den följande paneldiskussionen fick Göran Grahn, Svenskt Näringsliv, frågan hur många rekryteringar som inte blir av på grund av bostadssituationen. Enligt deras företagarpanel har 11 procent av rekryteringarna inte blivit av. Deras lösning är mer snurr i beståndet, men mer byggande. Carlos Rojas företag arbetar med djupintervjuer bland migranter, de upplever bostadssituationen som svår. Många av de intervjuade asylsökande vill bo kvar i de kommuner de bor i. Aidin Zandian, från jagvillhabostad.nu, berättade 88 000 unga står i Stockholms bostadskö, de flesta har inte råd med kontantinsatsen i det köpta boendet. Många bor ofrivilligt kvar hos föräldrar, i andra-, tredjehand. Johanna Ragnhammar, rekryterare på Dice, berättade om problemen med rekrytering för programmerare. Företaget rekryterar internationellt. För att lösa problemet använder de sig av ett företag som ordnar andrahandsboenden. De som rekryteras får stöd med boendet i tolv månader. Margareta Boman, från Kommunal, frågade publiken retoriskt om de hade hört talas om personalbristen i omsorgen, vilket de flesta hade. Kommunals medlemskår är äldre och stora pensionsavgångar väntas inom de kommande åren. Kommuner och landstinget i länet har idag stora rekryteringsproblem, mest på grund av bostadssituationen i regionen. En nyutexaminerad undersköterska har 19 000 kronor i månaden. Det innebär att hen inte får en lägenhet på grund av lönens storlek. Snittpensionen ligger idag på 13 000 kronor i månaden, berättade Mona Rudenfeldt, PRO. Pensionärer har inte råd att flytta, även om de vill, eftersom nyproduktionspriserna är för höga.

Därefter fick politikerna frågor från panelen. Hur löser vi bostadsfrågan för asylsökande? Ola Johansson från (C) menade att problemet hänger ihop med bristen på arbete. Rojas lyfte frågan om bilden av miljonprogrammet som problemområden hänger ihop med att det var en s-regering lät bygga dem. De som bor i miljonprogrammet delar inte bilden. Det går att förtäta dessa områden, men det har politikerna inte vågat göra. Därför behövs det breda lösningar. Cecilia Löfgren, oppositionsråd från Järfälla, berättade att det i hennes kommun byggs det i racertakt. Medborgarna är positiva till byggandet vilket gör det lätt för politikerna. Dessutom har kommunen mycket mark. Jan Valeskog, (S) biträdande finansborgarråd i Stockholm, menade att det här är en problematisk region; några kommuner bygger, andra vägrar. Staten måste hela tiden in. Nooshi Dadgostar, riksdagledamot (V), ansåg att det behövs en större statlig finansiering av bostadsbyggandet, och att allmännyttan spelar en viktig roll när det gäller att att få upp volymerna på byggandet. Det blev en viss diskussion om det kommunala planmonopolet, går det att tvinga kommuner till att bygga. Svaret från politikerna blev en smula svävade.

Rudenfeldt berättade att många av PROs medlemmar bor i villa, men har inte råd med nya boenden. Hur går det att lösa? Valeskog sa att målsättningen i Stockholm är att hälften av det som byggs ska vara hyresrätter. Och hälften av dessa ska var Stockholmshus. Dadgostar, idag gynnas det ägda boendet enormt därför måste staten gynna byggandet av hyresrätter genom statliga topplån. Cecilia Löfgren, (M) Järfälla, kommer inte ställa sig bakom kvoter i byggandet. Boman, Kommunal, undrade hur det kommer sig att det har blivit så mycket dyrare? Valeskog pekade bristande konkurrens i byggsvängen. Boman replikerade då att många kommuner inte tar sitt ansvar utan vältrar kostnader på byggherren, vilket leder till högre hyror.

Avslutningsvis fick politikerna frågan: Hur får vi rum för alla? Allianspartiernas svar var att det måste byggas mer, men kunde inte svara på hur mer byggande ska lösa problemen för dem som idag inte har råd med nyproduktionshyror. Dadgostar, allmänintresset måste in: Bygg för medelinkomster inte miljonärer. Valeskog: Bostadsstöd till de med lägre inkomster.

Medverkande: Emil Pull, forskare Malmö högskola, Nooshi Dadgostar, riksdagsledamot (V), Ola Johansson, riksdagsledamot (C), Jan Valeskog, biträdande finansborgarråd (S), Cecilia Löfgren, oppositionsråd Järfälla kommun (M), Jessica Carragher Wallner, omvärldsanalytiker PwC, Margareta Bohman, Kommunal Stockholms län, Carlos Rojas, Miklo, Mona Rudenfeldt, PRO, Andreas Wallström, chefsanalytiker Nordea, Aidin Zandian, ordförande jagvillhabostad.nu, Göran Grahn, nationalekonom Svenskt Näringsliv, Johanna Ragnhammar, rekryterare på Dice och Simon Safari, ordförande Hyresgästföreningen region Stockholm. Lydia Capolicchio var moderator.