|
|
|
|
|
Den första maj år 2007 packade familjen Möllerstedt upp sina flyttlådor i parhuset på Höstgatan 35B.
Maken hade fått ett nytt jobb i Helsingborg och för att slippa pendla såldes huset i Perstorp.
De första veckorna var det mycket ryktesspridning och grannarna pekade ut vem Annika inte borde umgås med.
Det var allmänt känt att familjen X visade fingret åt alla. Bilar repades och rasistiska ord var ett vanligt inslag i de boendes vardag. Det förekom hot och stämningen kändes som en obehaglig väntan på att en bomb skulle explodera när som helst.
– Jag ville inte tro att ryktena var sanna. Jag var ju fortfarande lycklig över att leva i en ny stad, säger Annika.
Polisbesök
Det var först när familjen satte upp en studsmatta i trädgården som hon började förstå att något var fel.
– Plötsligt slöt ett trettiotal barn upp och började hoppa som galningar. Det blev väldigt intensivt i vår lilla trädgård. När vi skulle äta fick vi dra för persiennerna. Det var som att leva i ett museum, säger Annika och tar en slurk te.
Under sommaren kom polisen flera gånger i veckan.
Det gällde hundslagsmål, äggkastning på bilar och personer som låtsades att de siktade med vapen från sina fönster.
Annikas tioåriga son hamnade i slagsmål och kom hem förtvivlad.
Hennes åttaåriga dotter blev retad av grannbarnen: ''Jävla fitta. Din mamma är en hora.'' ''Om du inte aktar dig ska jag bussa min pappa på dig och då sprätter han upp dig.''
Annika tog upp problemen med berörda parter men bråken fortsatte.
– Det var speciellt en familj som var jobbig. Jag försökte prata med dem men varje gång jag varit där hade jag hela deras barnaskara efter mig.
– De stod utanför vårt hus, kastade pinnar och ropade hela registret av fula ord. Det var fruktansvärt stressigt.
Annika var på sin vakt. Hon uppmanade sina barn att undvika bråk. Värst var det på helgerna när alla i området var hemma.
– Det var så primitiva känslor som sattes igång. Jag tror inte det går att förstå hur sjukt och insyltat det är, säger Annika och tar några klunkar av teet innan hon fortsätter:
– Det tog ett tag innan jag insåg att det bodde en massa skitstövlar i området. Folk sprang och fotograferade varandra i syfte att samla bevis för att kunna anmäla till polis och sociala myndigheter.
Flytten
Droppen som fick familjen Möllerstedts bägare att rinna över var när deras egna barn började ge igen.
– En dag kom jag ut till lekplatsen. Då stod barnen uppdelade i två gäng med gatstenar laddade i händerna. Då bestämde jag mig för att här ska inte mina barn växa upp.
Den 31 oktober låste Annika dörren på Höstgatan för sista gången. Det hade gått 184 dagar sedan familjen flyttade hit.
– Det är först nu som jag inser hur dåligt jag har mått. Jag är fortfarande chockad över hur det kan gå till i ett bostadsområde.
Gry Berglind
Publicerad av Gry Berglind
Kontakta Hem & Hyra
